Kunde knappt sova inatt, varje gång han rörde sig i lägenheten vaknade jag och imose runt 8 gick han ut. Hade inte ens vågat gå på toa under natten för inte visste jag vad han kunde få för sig efter att jag haft polisen på honom. Men Micke och jag gick upp tidigt och Micke kontakta hyresvärden som föreslog att vi skaffa besöksförbud och bytte lås, han hade inte betalat hyra på länge så hyresvärden ville inte ha kvar honom heller. Så vi tar reda på vart det finns ett Court house och går dit. Där är det mycket pappers arbete och väntande och pappersarbete och till slut får jag (själv!) gå in till en dommare. När jag kommer in i rummet måste jag svära en ed om att jag bara ska tala sanning och sen får jag tillåtelse av konstapeln att sätta mig. Längst fram i rummet sitter en kvinna och hon e iskall, här skulle man inte få något medlidande. och vif bodet jag ska sitta vid är det en fastspänd mikrofon fram som spelar in allt jag säger. Där får jag vittna om händelsen och tillslut säger hon att jag får ett tillfällingt besöksförbud men att jag måste återkomma till rättssalen den 3:e på förhör tillsammans med gärningsmannen då. Hon sa dock också att det var mitt ansvar att bevisa att händelsen inträffat och hade jag inget bevis skulle jag inte fövänta mig att få något permanent besöksförbud. Tyvärr har jag ju inga blåtidor i ansiktet, bara en liten spricka på insidan av kinden som typ redan har läkt så det är inte mycket till bevis.Sen måste jag gå till ett annat rum och vänta på att få mina tre kopior på besöksförbudet, en till mig, en till närmaste polisstation och en till gärningsmannen då. Det rummet vi hamnade i sen var som hämtad ur Judge Judy om ni vet vilket program det är. Det är en amerikansk reallity serie där folk komme till domstolen och bråka med varandra och dom e såklat helt dumma i huvudet som bara amerikanare kan vara, och där mitt uppe i någons rättegång sitter Jag och Micke och väntar på  kopior. SJUKT!Sen när vi fått dom kunde vi gå(fyra timmar senare). Efter detta hade jag blivit tillsagt att lämna en kopia hos närmaste polisstation så det var bara att leta efter den också. Det var däremot ett snabbt ärende och kvinnan på stationen sa att så fort jag såg att han var hemma skulle jag ringa till dom så skulle dom skicka polisen att tala om för honom att han var tvungen att lämna platsen osv. Efter hela den här dagen så kallar skolan,teater och jag hade lite svårt att koncentrera mig om jag ska vara ärlig men fan vad mycket bättre jag mådde efter lektionen. ÄLSKAR vad teater kan göra med en. Sen kom vi hem och såg att rumskamraten var hemma, så jag vänder i dörren och ringer upp polisen, dom kommer. Jag visar dom besöksförbudet och sen blev det som ett avsnitt av Cops igen. Så jäkla mäktiga de här poliserna är. In traskar dom med ficklampor för det är mörkt i hans rum och säger bara" Hello!, get up it´s time to leave" Och hela grejen..,du får inte komma hit utan en konstapel, du får inte ringa henne, smsa henne, du får inte be någon annan ringa henne, du får inte förfölja henne osv för då hamnar du i fängelse. COOLT. Men fett jobbigt för jag var ju tvungen att vara där och jag vet ju att det här bara gäller fram tills rättegång då jag antagligen kommer att förlora men jag kommer göra allt jag kan för att han inte ska tillbaka in i det här huset.