Min rumskamrat har precis slagit mig! Helt utan förvarning rusar han upp och slår mig med öppen hand över ansiktet så jag faller ihop på marken. jag ska berätta från början men jag e helt skakis nu och polisen har precis åkt och jag sitter inlåst med micke i hans rum och vet inte vad jag ska ta mig till.

Kl är runt halv 1 på natten och jag ska passera hans rum som vanligt för att gå coh lägga mig. Vi har itne pratat med varandra på säkert veckor. Han brukar ignorera mig och jag honom. i är inte heller osams om något och inget är nått problem men när jag tagit ca två steg in i hans rum slänger han sig upp ur sängen med särsta rycket och tar tag med hela kroppen och slår till mig med handen över ansiktet på mig och jag barar faller ihop av kraften. "TAKE IT OFF!!" skriker han och jag börjar skrika av chock och smärta och för att micke ska höra att nått har hänt. Micke kommer springande från sitt rum och så fort micke hunnit dit sitter killen aom vanligt på sin säng igen och säger" hey don´t play any games, i haven´t done anything". och jag flippar. han rånekar att han precis har slagit till mig, jag menar jag ligger fortfarande på golvet och hela ansiktet bränner. jag säger till micke att han slog till mig och micke tar mig ut från hans rum samtidigt fortsätter han neka att han gjort nått men jag skriker tillbaka att han e helt sjuk i huvudet, och vad fan har jag gjort honom och vad vill han med det här??!! jag bryter sen ihop av chocken och sen går micke och jag ut på gatan och ringer polisen. Polisen kommer efter ca 10 minuter och går sedan upp med oss för att prata med honom. När vi kommer upp till dörren har han satt kedjan på dörren så vi inte skulle kunna komma in igen men då tar polisen över och det hela känns som ett "Cops" avsnitt, han öppnar tillslut men under hela tiden polisen är här så vägrar han att säga ett ord, han står bara där och ser helt dum ut. Men poliserna fattar att han inte är normal och först så föreslår dom att vi tar det viktigaste oh åker hem till någon kompis, men vi kan inte få tag i någon då kl börjar närma sig 2 på natten så vi måste stanna kvar hemma. Men om något mer händer ska vi kontakta polisen och imorgon ska vi igen försöka få tag på hyresvärden. jag kan inte bo kvar här, jag är skit rädd bara nu. Känner hur ansiktet håller på att svälla upp och jag tror min läpp har spruckit. jag är inte rädd för att han ska slå till mig igen men att han ska göra något värre, jag trodde inte i min vildaste fantasi att han skulle bli agresiv och särskilt när det bara kom sådär från ingestans. Det är det som skrämmer skiten ur mig. Jag har jävligt tur som har micke här. vet inte vad jag skulle gjort annars.

Fan att sånt här ska hända när man planerat att ha folk över och fira födelsedag på fredag. FAN!

 

tove

27 mars 2012 09:55

men guud! fyfan! är det han som äger lägenheten eller vem är människan? det låter som att han går på nåt!

Sophia Benjelloun_455@hotmail.com

28 mars 2012 16:33

det är inte han som äger utan han är bara vår roommate, känner honom inte men han e ju inte normal, tror han har nån störning

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, hade inte tänkt fortsätta blogga men eftersom ens moder på andra sidan havet har efterfrågat så kan jag inte säga nej. Var en himla massa tid sedan jag blogga senast... Vad gör jag nu för tiden? Ska berätta lite kort innan jag ska spring...

Man går upp vid 12, går raka vägen till köket för att påbörja lunchen. Idag blev det oxsvannssoppa. När maten står på spisen är det till att stryka Carlos jobb skjorta. Efter maten fixar jag en macka som mannen tar med sig för att äta efter jobbet. N...

Idag har jag fått lite viktiga saker gjorda. Börja med stortvätt, sen storhandling och matlagning. Eftersom vi försöker bli lite hälsosammare bestämde jag mig också för att göra hembakt fullkorns bröd som nu står och jäser. Sitter nu och väntar på at...

Igår när jag kom hem hittade jag ett brev, och det var mitt employment authorization card!!!! Så glad och lättad att man får vara kvar ett år till men samtidigt börjar bli lite(enormt) nervös för att jag ska kunna uppleva kraven. Jag kan inte riktigt...

jag har sagt det förut men jag säger det igen. Jag längtar hem! Man tror inte att när man tar beslut som ung, beslut om att resa, studier, jobb osv att det kommer att förändra hela ens liv. Jag började precis inse det när jag fick höra att häromdagen...